Vattenkraften är kretsloppsenergi.
Den nederbörd som naturen inte förbrukar eller som inte avdunstas samlas i diken, bäckar, åar samt älvar och rinner så småningom ut i haven.
På vägen dit tar man i vattenkraftstationen vara på vattnets kraft i turbin som i sin tur driver en generator vilken alstrar elektrisk ström.
Vattnet fortsätter efter några få sekunder i sin ordinarie bana lika rent som innan det passerade genom kraftstationen.
Den effekt man kan få ur ett vattenfall eller en fors beror på vattenföringen och fallhöjden, vilken är det vertikala avståndet mellan vattenytorna före och efter fallet. Man utnyttjar alltså vattnets lägesenergi för att producera elström.
Elektricitet är ”färskvara”, den måste produceras till den effekt och energi som vid varje tillfälle används och växelriktad elektricitet kan ej lagras (bara likriktad som elektricitet i ackumulatorer).
I vattenkraftverkens dammar kan dock vatten lagras och det går att momentant öka eller minska flödet genom en vattenturbin för att motsvara det momentana elbehovet. I Sverige används därför många vattenkraftverk som reglerkraftverk för att balansera efterfrågan på riksnätet.
Vattenkraften i Sverige ger idag 64,5 TWh (64,5 miljarder kWh) per år som genomsnitt, vilket
motsvararca 45 procent av vår totala elproduktion.